Integrationssatsningen fick honom att byta spår: “Det är det bästa jag har gjort!”

Förra året kom Pelle Nilsson till Saxemara IF för att leda herrlaget. Men mötet med ungdomarna i klubbens nya integrationssatsning fick honom att tänka om.

–  När jag såg deras driv ville jag jobba med dem – det är det bästa jag gjort, säger han.

I södra Blekinge ligger tätorten Saxemara. Här har fotbollsföreningen Saxemara IF bedrivit ungdomsverksamhet i åtskilliga år. Tidigare var bryggan mellan junior- och seniorlag bristande. Bara de allra mest fotbollsvana ungdomarna klarade steget till A-laget i division 3, medan vissa andra tvingades sluta med sin idrott tidigare än de egentligen hade tänkt. Men i år såg klubben en lösning. Ett stort antal nyanlända svenskar, boende i Saxemara med omnejd, visade intresse för fotbollen. Klubben såg potential i killarnas entusiasm – och inom kort var Saxemara IF:s reservlag ett faktum.

I reservlaget får alla spela. Killar utan större erfarenhet av fotboll, killar som har spelat länge i juniorlaget men inte vill gå vidare till seniorlaget, eller bara killar som tidigare suttit mycket på bänken. Nu växer sig verksamheten starkare för varje dag. I år anslöt Pelle Nilsson, en tränare med stor tidigare erfarenhet av ledarroller inom fotboll. Från början var tanken att han skulle engagera sig i herrlaget, och inneha en mer passiv roll inom föreningen. Sen såg han reservlaget, en samling killar runt 17-årsåldern, och kunde inte hålla sig borta. Det ohejdade intresset, engagemanget och drivet hos ungdomarna gick bara inte att säga nej till att leda.

–  Många gånger är det väldigt slitigt, det är svårt att få tiden att gå ihop. Samtidigt får jag så fruktansvärt mycket tillbaka, det ger en tillfredsställelse att se när unga människor lär sig nya saker. Skillnaden mellan det här laget och de lagen jag tidigare tränat är intresset och träningsviljan. Alla i Saxemara IF är väldigt ambitiösa och vill gärna lära sig nya saker. Detta är det bästa jag vet, säger Pelle Nilsson.

Pelle Nilsson har varit tränare i många år, för olika typer av lag och sektioner. Men engagemanget för Saxemara IF:s reservlag startade lite osäkert. Först dök endast nio-tio killar upp på träningarna, närvaron var långt ifrån solklar. Men plötsligt, som från ingenstans, växte det. Nu är närvaron bland killarna en regel snarare än ett undantag.

–  De dyker upp på träningarna trots att de vet att de inte kommer få spela i kommande match. I somras hade vi inte ens något sommaruppehåll för att killarna tyckte att det var onödigt, de ville spela fotboll istället, berättar Pelle Nilsson.

I laget är kamratandan omisskännlig, de nyanlända har kommit in i gemenskapen väl. Många av dem har tuffa bakgrunder, de har varit med om mycket och bor i HVB-hem eller på asylboenden, vissa har förlorat familjemedlemmar och upplevt väldigt traumatiska händelser. En del av verkligheten som kan vara nyttig även för de etablerade svenska killarna att få inblick i, enligt Pelle Nilsson.

–  Det är viktigt att möta varandra, många påstår att fotboll inte är en social verksamhet, jag hävdar det motsatta. Att killarna får perspektiv på livet är väldigt bra, att de lär sig fotboll är bara grädden på moset, säger han.

Förutom att vara tränare har Pelle Nilsson också blivit en viktig person i många av ungdomarnas liv. En del av dem bor utanför tätorten och behöver därför skjuts till och från träningar och matcher. Här har Pelle Nilsson erbjudit sin hjälp. Bilturerna ger tid till konversationer och bidrar lätt till att relationen mellan killarna och tränaren stärks.

–  Det blir lätt så att man tar en del av dem till sig extra mycket. Vissa av killarna har förlorat sina fäder i krig och behöver därför en fadersgestalt, det händer naturligt, speciellt eftersom jag talar om mycket annat än bara fotboll med dem under bilturerna, vi pratar om det vardagliga; skolan, kärleken, samhället. Jag tror att man måste ha mer kompetens än jag har för att tala med dem om det traumatiska de har varit med om. Istället kan vår verksamhet fungera lite som en tillflykt för dem, där de får komma bort från sina bekymmer, säger Pelle Nilsson.

Många av killarna i laget lever tuffa liv med en stor ovisshet kring asylprocessen och uppehållstillstånd. Vissa går i skolan, andra gör inte det. I laget får killarna endast tala svenska för att lättare lära sig språket och därmed komma in i samhället snabbare. Dessutom får de mer kunskap genom det svenska föreningslivet.

–  I en fotbollsklubb förväntas man hjälpas åt och komma i tid. Killarna gör mycket inom föreningen, det är viktigt att de får vara med på allt för det är också ett lärotillfälle som kan underlätta integrationen, samarbetena gör det naturligt för oss att tala om institutioner även utanför fotbollen, förklarar Pelle.

Vi på Sverige United tycker att Fredrik, Pelle och de andra i Saxemara IF gör ett fantastiskt jobb för att främja integration och gemenskap. Därför har vi nu valt att stötta föreningen med nytt material till reservlaget.

Maja Elfving

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn