Finalist Guldhanden 2026: Bafren Reza, Skol-IF Lövgärdesskolan, Göteborg

Bafrens fotbollsresa började i rollen som skolkurator där hon såg ett behov av att skapa relationer med ungdomar som saknade förtroende för elevhälsan. Genom att starta Skol-IF blev fotbollen en naturlig väg in – en plattform för samtal, trygghet och gemenskap.

Drivkraften kommer delvis ur en personlig tragedi. En kollega, som arbetade för att ge ungdomar lika möjligheter, mördades tragiskt utanför Lövgärdesskolan 2017. När en tjänst blev ledig på Lövgärdesskolan ville hon föra hans arbete vidare, vilket bland annat innefattade ett tjejlag i fotboll.

I bostadsområdena Lövgärdet och Angered, områden i Göteborg med stora kulturella utmaningar, är hon numera en central kraft, både som huvudtränare och föreningsansvarig för Skol-IF på Lövgärdesskolan och tidigare som tränare för AFC Angereds tjejlag.

I Lövgärdets Skol-IF är det dubbelt så många tjejer som killar som spelar fotboll. Varje vecka hålls fyra träningar, kompletterade med sociala aktiviteter och värdegrundsarbete, såsom workshops för att minska konflikter och aktiviteter för att stärka sammanhållningen. 

I takt med att intresset växte för fotbollen började den konkurrera ut den befintliga läxhjälpen. Det ledde till ett nytt initiativ: att kombinera fotboll med skolarbete. Bafren bytte träningsdag och uppmanade hela laget att delta i läxhjälpen, inte som ett tvång utan som ett sätt att stärka lagandan. Resultaten lät inte vänta på sig. Från i snitt tre elever i läxhjälpen steg deltagandet till upp emot 30 elever. Genom att jobba efter modellen ”unga leder unga” har Bafren skapat en miljö där ungdomar får växa i ansvar genom ledarutbildningar och praktik.

Att insatserna fungerar märks tydligt: Flera elever har förbättrat sina skolresultat, flera har gått vidare till arbete efter genomförda utbildningar och laget har gått från tunga förluster till finalplatser.

Bafren arbetar utifrån en tydlig värdegrund: det ska vara kostnadsfritt, utrustning ska finnas tillgänglig via sponsring och alla ska få känna att de hör hemma – oavsett bakgrund, språk eller kunskapsnivå. Hon startade verksamheten utan egen fotbollsbakgrund. Det blev en styrka, då kunde hon säga till ungdomarna: ”Vi lär oss tillsammans.”

Hennes solskenshistorier är många; från en pojke som först störde träningar, men sedan blev den som sprang hem för att hämta vatten och t-shirt till en skadad lagkamrat, till en tjej med trasiga skor som fick låna Bafrens egna, vilket enligt laget ”vände turneringen”. Eller när hela laget valde att trösta motståndare efter en vinst, med orden: ”Vi vet hur det känns att förlora, nu ska vi visa att vi kan vara bra vinnare också.”