Finalist till Guldhanden: Bollihop lyfter tjejer i utsatta områden

Sahar Khalili och Ella Karlsson. Foto: Marija Banusic

När två föreningar släpper all prestige kan de uträtta stordåd tillsammans. Det visar arbetet med Bollihop – en av Sveriges mest framgångsrika satsningar på fotboll och futsal för tjejer i socioekonomiska utsatta områden.

Det var under sommaren 2016 som Ella Karlsson och Sahar Khalili, var och en på sitt håll, funderade över idrottens roll som mötesplats i samhället. Båda två hade ägnat mycket tankekraft åt sin hemstad, Linköping, och vad man kunde göra för att motverka segregation och föra människor i olika områden närmare varandra.

Ella Karlsson har sin hemvist i klassiska BK Tinnis, en av de första föreningarna i Sverige som drog igång dam- och flickfotboll i början av 70-talet. I den miljön finns fotbollskunnande, traditioner och en stark organisation. Men upptagningsområdet är begränsat. Många av BK Tinnis medlemmar kommer från villaområden och klubben har sitt starkaste nätverk bland etablerade svenskar. När man för några år sedan startade ett projekt för att nå ut till nyanlända ungdomar visade det sig svårt att få med sig tillräckligt många deltagare.

Sahar Khalili har å sin sida en annan plattform. Hon är aktiv inom KFUM Linköping som ända sedan förra sekelskiftet specialiserat sig på att erbjuda barn och ungdomar aktiviteter för en meningsfull fritid. Organisationen har Linköpings tre mest socioekonomiskt utsatta stadsdelar som några av sina starkaste fästen och idrott i flera former står på programmet. Bland annat futsal. Däremot bedriver KFUM inget organiserat fotbollslag.

Men av en ren händelse träffades Sahar och Ella en kväll på en spontanfotbollsplan – och det sade klick mellan dem direkt.

– Vi började prata och insåg snabbt att vi kunde komplettera varandra. BK Tinnis hade fotbollen, vi i KFUM anordnade futsal på vinterhalvåret. Vi ville samma sak och bakom oss stod två föreningar som var inställda på att hjälpa till, säger Sahar Khalili.

Ella Karlsson fyller i:

– Plötsligt kunde vi bygga något gemensamt. En verksamhet med potential att nå ut både till villafolket och till barnen på andra håll i staden. Det blev en fullträff.

Snart visade det sig också att de båda initiativtagarna matchade varandra på en personlig nivå. De samarbetade bra och drevs bägge två av önskan att locka en marginaliserad grupp – unga tjejer med olika bakgrund – till fotbollen. Tidigare hade det inte funnits särskilt många valmöjligheter för flickor som ville idrotta på platser som Skäggetorp och Berga, dit Sahar Khalili och Ella Karlsson vände sig.

Men när Bollihop, som initiativet döptes till, drog igång växte intresset snabbt. Till en början anordnade man en öppen träning varje vecka men i takt med att allt fler sökte sig till passen var det bara att utöka. Idag håller Ella Karlsson och Sahar Khalili i tre åldersindelade träningsgrupper, från lågstadieålder upp till de yngre tonåren, och vid sidan av det arrangerar de även sociala aktiviteter utanför futsalen och fotbollen. Dessutom anordnar de träningspass på närbelägna skolor, vilket vidgar deras kontaktytor med barnen ännu mer.

– Vi har blivit framgångsrika och en av flera förklaringar är att vi försöker tänka modernt, eftersom det etablerade föreningslivet inte lyckats knyta till sig de här tjejerna. Bland våra spelare finns inte samma föräldraengagemang eller möjlighet att betala medlemsavgifter och utrustning. Då måste vi vara mer spontana och anpassa oss efter verkligheten. Hos oss kan man vara med oavsett tidigare fotbollsvana och man kan spela utifrån sina förutsättningar även om man inte har de nyaste skorna eller enhetliga träningskläder, säger Ella Karlsson.

Bollihop ser också till att söka sig till de arenor där ungdomarna är aktiva. Inför varje träning skriver ledarna ett meddelande i en gemensam snapchat-grupp för att erbjuda skjuts till och från idrottshallen. Sedan åker Ella Karlsson och Sahar Khalili skytteltrafik i sina egna bilar till och från den överenskomna mötesplatsen.

– Vi har också hållit föräldramöten och startat en dialog med mammorna och papporna. Det är en viktig nyckel, särskilt när det handlar om tjejer som på grund av normer eller av andra skäl inte kunnat idrotta tidigare. Då bygger vi upp ett förtroende som gör att fler kan engagera sig, säger Ella Karlsson.

Det långsiktiga målet är att slussa så många som möjligt vidare till det befintliga föreningslivet och Bollihop jobbar efter tesen att futsal kan vara ett bra första steg. Spelformen påminner om den spontanfotboll barnen kan ägna sig åt på gatan eller skolgården, och därigenom blir tröskeln in i idrottshallen inte så hög. Sedan gäller det att systematiskt fortsätta utveckla taktiska och tekniska färdigheter så att tjejerna är redo för mer avancerade nivåer.

– Det svåraste är att få in dem hela vägen i föreningslivet och där har vi ingen patentlösning. Men även om de inte blir fotbollsspelare är insatser för den här gruppen viktiga i alla fall. Det handlar om rätten att få bestämma över sin egen fritid och att få göra det man brinner för. Om vi glömmer bort unga tjejer och killar i utsatta områden blir konsekvensen negativ för dem – och för hela samhället, säger Sahar Khalili.

David B Larsson