Finalister till Guldhanden: Budo Ericsson & Stefan Bragsjö, Vimmerby IF

Budo och Stefan har under lång tid verkat för integration och inkludering, dels som parhästar i styrelsen men lika mycket på och vid sidan av planen.

Budos historia i föreningen är lång och så sent som för 10 år sedan spelade han match med A-laget. Han har tränat de flesta lagen, inklusive veteranträningar med nyanlända pappor. För tio år sedan startade han ett parafotbollslag för intellektuellt funktionsnedsatta som han fortfarande tränar. Han har suttit i styrelsen sedan början av 1990-talet, varav drygt 20 år som ordförande och nu som kassör.

I samband med Balkan-krigen under 1990-talet kom det killar och tjejer till Sverige som behövde stöd, däribland Kosovare Asllani och hennes bröder. Då var det inte så många vilket gjorde uppgiften lite enklare. När barnen dök upp i skolan ringde de bara och frågade när den åldersgruppen hade träning. Det var bara att hämta.

Stefan och Budos grundinställning, som också är kännetecknande för den så kallade Vimmerbymodellen, är att ha öppna armar till andra kulturer. Alla ska vara välkomna i en ideell förening. Men ibland uppstår trösklar, i verksamheten eller finansiellt.

– På våra styrelsemöten pratar vi inte så mycket fotboll utan mer socialt ansvar, vad vi kan göra för bygden, anläggningsfrågor och liknande. Hur kan vi få med de grupper som står utanför.

Så gick det några år och det började istället dyka upp afghanska killar utan föräldrar. På kvällarna stod de och tog emot bussarna och välkomnade de som ville träna fotboll. Denna gång krävdes dock betydligt mer arbete då många av de nyanlända helt saknade vuxenstöd. Språkbarriären var också högre. Det behövdes extraföräldrar. Budo, vars egna barn är utflugna, brukar säga att han har fått många nya barn. De har handlat om hjälp med kläder, sommarjobb och extra stolar runt bordet på julafton. Budo har ett starkt socialt patos och mycket energi och han har dragit igång många projekt i föreningen, men för honom är det lika viktigt att veta vad som händer när spelarna går från träningen.

Stefan har spelat fotboll i föreningen sedan ungdomen. Han är tränare och de senaste tio åren har han tagit en aktiv roll i styrelsearbetet. Nyligen tog han över ordförandeklubban från Budo. Han minns när styrelsen satte ner foten och bestämde sig för att bli en förening för alla, på riktigt.

– Oavsett om du kommer från ett annat land eller om du har en funktionsvariation.

Utifrån det utvecklades Vimmerbymodellen som genom åren fått stor uppmärksamhet.

– Vi försöker säkerställa att vårt arbete blir långsiktigt hållbart genom att bygga nätverk med kommunen, andra föreningar med flera. Det får inte falla på att orken tryter eller att några eldsjälar försvinner, påpekar Stefan.

Just nu arbetar de med att få med fler tjejer med invandrarbakgrund då det är inte är givet att tjejer från andra kulturer ska spela fotboll. Ett viktigt steg var invigningen 2018 av Asllani Court som ligger i just det bostadsområde där Kosovare växte upp. Där deltar nu flera tjejer på föreningens eftermiddagsverksamhet och får läxhjälp, mellanmål och tränar fotboll.

För unga vuxna som behöver hjälp att komma ut på arbetsmarknaden har föreningen samarbetat med övriga föreningslivet för att få till praktikplatser. 14 av 15 har gått vidare till jobb eller universitetsstudier.

Budo sammanfattar verksamheten i en mening:

– Föreningslivet bygger Sverige – det är min övertygelse.