Al-Hakim peppade nyanlända ungdomar: ”Jag lyckades – ni kan också”

Mohammed Al-Hakim besökte Osby.

”Där klämde vi in oss allihop, hundratals människor på en båt avsedd för 16 personer. En liten fiskepråm. Jag var bara åtta år gammal men kände självklart ändå allvaret i situationen. Den kolsvarta Östersjön som bredde ut sig framför oss. Oron i luften. Många av de vuxna på plats protesterade och tänkte först vägra att kliva på, men flyktingsmugglarna var ihärdiga:

– Oroa er inte, vi ska bara åka en liten stund på det här sättet, sedan möter vi upp ett större fartyg en bit ut till havs. Där finns plats för alla. Det blir bekvämt.

Men det var inte sant. Efter flera dagar var vi bara halvvägs till vår utlovade destination, Danmark, från den baltiska kustremsa vi hade lämnat. Det var oväder och höga vågor, alla tycktes bli sjösjuka, paniken började spridas. Fler och fler röster höjdes: Släpp av oss, vi kräver att få komma i land!

Det var så det gick till när jag anlände till Sverige första gången, till Gotland. Hamnpersonalen trodde att vår kapten skulle lossa en liten last med varor och folk blev chockade när de såg vad som egentligen fanns under däck. Hela familjer. Vissa sjuka, de allra flesta trötta och hungriga.”

Mycket gemensamt
Det 30-tal ungdomar som samlats i hörsalen i skånska Osby nickar igenkännande åt berättelsen. De lyssnar under tystnad. Mannen framme vid podiet har så mycket gemensamt med dem själva. Liksom honom har även de tvingats lämna sina hemländer, ofta flytt på grund av krig och elände för att söka sig en trygg framtid någonstans i Europa. Kanske har de korsat andra hav och stött på andra prövningar, men erfarenheterna bär i grunden ändå samma prägel.

Och så har de ytterligare en sak gemensamt: Fotbollen. Kärleken till världens största sport.

Mohammed Al-Hakim harklar sig kort innan han fortsätter. Han gör en liten konstpaus och trycker sedan fram nästa del i sin presentation. Nu framträder en helt annan bild än den han målade upp alldeles nyss. Fyra festklädda personer på en stor scen. Mohammed i mitten, hållande en statyett av glas i båda händerna.

– Det här är jag 23 år senare, säger han, vid Fotbollsgalan förra hösten. Priset jag tar emot går till Sveriges främste domare under 2015. Tänk er själva vilken dröm som uppfylls i den här stunden. Allt jag kämpat för under så lång tid, allt fotbollen gett mig – språket, vännerna, utvecklingsstegen jag tagit – allt mynnar ut i detta ögonblick.

”Ni kan stå där i framtiden”
– Ni kan också stå där i framtiden om ni jobbar hårt. Lär er språket, ta skolan på allvar. Jag är själv ett levande bevis på att möjligheterna faktiskt finns. När man väl bestämt sig är det bara man själv som sätter gränserna. Om en liten kille från Irak kan bli bäst i Sverige – då kan ni också bli det. Visst det finns rasism i samhället, men det är bara en del av helheten. Tittar man på de svenskar som tog emot mig och min familj vid den där hamnen i Gotland är de mycket mer representativa. Deras värme är så mycket större än den där rasismen.

En bit bakåt i salen sitter Henrica Lorentsson. Även hon följer föreläsningen med stort intresse, ser koncentrerad ut. Det är främst tack vare henne den här tillställningen blivit av. Det var hon som startade ”Världslaget” inom IFK Osby. Den integrationssatsning som med fotbollen som verktyg hjälper till att slussa nyanlända via idrottsrörelsen vidare ut till utbildning och förhoppningsvis jobb. De flesta av killarna som mötts upp den här kvällen ingår i det projektet. Hos IFK Osby kan de kombinera fotbollsträningar och matcher med saker som läxhjälp, praktikplatser och kurser av olika slag. Allt för att göra anpassningen till livet i Sverige så smidig som möjligt.

”En otrolig utveckling”
– Det har varit väldigt, väldigt lyckat. Våra deltagare har haft en otrolig utveckling, både på planen och utanför den. De lär sig att prata svenska, de kommer in i en förening och de får möjlighet att ta nästa kliv. Vi är väldigt glada att vi dragit igång det här.

Men det finns också utmaningar att ta sig an. En gäller just domarbiten. De som ingår i ”Världslaget” har sällan någon tidigare erfarenhet av organiserad fotboll och därför har konceptet med domarens roll varit någonting nytt. Vid vissa tillfällen har en del av spelarna haft svårt att acceptera domslut och gått in i diskussioner istället för att bara fokusera på sitt eget spel. Nu hoppas Henrica Lorentsson att den saken ska ändras, tack vare mötet med Mohammed Al-Hakim.

– Jag kan lova er att ingen domare i världen går till jobbet och tänker: ”Idag ska jag med flit sabba för ett av lagen genom att döma orättvist.” Så fungerar det inte. Däremot är vi människor och det är klart att vi kan göra fel. Dessutom blir ingen bättre av att elva personer skäller på honom. Snarare tvärtom. Får man ett sådant bemötande är risken, särskilt om man inte har så mycket rutin, att man omedvetet vill ge tillbaka på något sätt, säger han.

”Alla domare gör sitt bästa”
Mohammed visar videoklipp från sin egen karriär. Små filmsnuttar där viktiga beslut ska fattas inom bråkdelen av en sekund. Straff eller inte? Var det en tröjdragning? En filmning? Ibland är det svårt att avgöra trots att publiken får tillgång till massvis av reprisbilder.

– Och tänk er då hur vi har det där ute. Bara en enda vinkel, ingen repris. Visst, du har hjälp av dina domarkollegor men inte heller de har möjlighet att uppfatta precis allt i varje läge, säger Mohammed.

”Händer det aldrig att du ändrar dig”, undrar en av åhörarna.

– Jo, absolut. Om en av mina domarkompisar uppfattat situationen bättre än jag och meddelar mig det i vårt kommunikationssystem. Men det har aldrig hänt att jag ändrat mig för att en spelare klagat. Aldrig.

”Mohammed – bäste domaren”
När föreläsningen går mot sitt slut dröjer sig killarna kvar för att skaka hand, ta bilder. Mohammed hoppas att han lyckats nå fram till några av dem, inspirerat dem att kämpa vidare med fotbollen och andra områden i livet. Av avskedshälsningarna han får verkar det onekligen vara så.

– Tack för att du kom hit, det var en ära, säger en.
– Mohammed – den bäste domaren, lägger en annan till.

För Sverige United del var det fantastiskt roligt att få sammanföra två viktiga och spännande inslag från vår verksamhet. Dels IFK Osby och dess världslag som vi hjälpt på ett hörn med utrustning och material. Dels Mohammed Al-Hakim som är en uppskattad medlem i vår priskommitté och fungerar som en enorm resurs med alla sina kunskaper om både fotboll och integration. Tack till er båda för en riktigt lyckad kväll!