Andrén-Nyström: ”Så integrerar vi unga tjejer – med hjälp av en enkel fråga”

Som 14-åring fick Cecilia Andrén-Nyström ett erbjudande som förändrade hennes liv. Sedan dess har hon ställt samma fråga till unga kvinnor på fotbollsplaner världen över:
– ”Vill du bli en ledare?” Så enkelt kan man visa vägen mot jämlikhet och integration, säger hon.

Varje stort äventyr inleds med ett första trevande steg. En tanke som tar form, konkretiseras och förvandlar det som nyss verkade omöjligt till något genomförbart, nästan självklart. Det låter kanske klyschigt, men Cecilia Andrén-Nyström vet att det stämmer. Hon har upplevt det själv.

– Jag spelade fotboll under uppväxten utan att reflektera över möjligheten att göra någonting mer kring idrotten, att ta det vidare. Men så en vacker dag fick jag den där viktiga frågan av min egen tränare och då var det väldigt mycket som föll på plats. ”Vill du bli en ledare?” Och ja, det ville jag ju, säger hon.

Där och då gick startskottet för en process som inte bara varit utvecklande för henne själv, utan även för tusentals andra unga kvinnor i fyra länder på två olika kontinenter. Cecilia Andrén-Nyström upptäckte nämligen att hon passade utmärkt väl in i rollen som fotbollstränare. Hon hade en förmåga att entusiasmera andra, att se dem som individer och få dem att växa även utanför planen.

– För mig var det nyckeln. Jag ville ge tjejerna verktyg jag själv fått med mig av mina tränare. Det handlade inte bara om att lära sig tekniska saker, utan lika mycket om att få en kontakt med varje enskild person. Vilka drömmar hade hon? Vart var hon på väg i livet? Hur kunde jag underlätta och göra hennes resa lite enklare? Ganska snart insåg jag att mycket kretsade kring självförtroende och självkänsla. Genom att stärka tjejerna i de avseendena såg jag tydliga resultat väldigt snabbt.

Hur då?
– Du blir bättre som fotbollsspelare om tror att du kan lyckas med det du gör. Har du den övertygelsen övar du mer – och då får du resultat. Men jag märkte också att det här spillde över på andra delar av livet. Tjejerna blev starkare, stod upp för sig själva och för varandra. Och det var då jag slogs av att om det här funkar så bra i ett land som Sverige, då borde det göra det utomlands också. Jag ville pröva den tesen någonstans där förutsättningarna och levnadsvillkoren är sämre än här hemma för kvinnor, för då tänkte jag att min påverkan skulle kunna bli ännu större.

Sagt och gjort. Bara 19 år gammal begav sig Cecilia Andrén-Nyström till Mocambique 2011 för att överföra sina metoder till ett helt nytt sammanhang. Och framgångsformeln visade sig vara hållbar även där. Kort efter att hon dragit igång öppna fotbollsträningar i huvudstaden Maputo spreds ordet om den unga exotiska europén som måste ha tagit med sig smått revolutionerande taktiska upplägg och en övningsbank utan dess like. Hur skulle man annars förklara hennes sportsliga succé?

– Vi fick publik på våra träningar och det kom även dit folk från andra klubbar för att lära sig om mitt koncept. Till en början blev de besvikna. De hade trott att jag satt inne med ett tekniskt kunnande de själva saknade, men så var det ju inte. Jag är en bra tränare, men medioker när det kommer till de delarna. Istället var det mitt förhållningssätt och mitt ledarskap som var annorlunda än många andras. När de andra tränarna förstått det mötte jag en enorm vilja från deras sida att ta till sig av mina perspektiv, och det var då vår organisation Futebol dá força föddes, säger Cecilia Andrén-Nyström.

Stärka kvinnors rättigheter
Hon förklarar att det tidigt gick att hitta en röd tråd mellan utmamingar på fotbollsplanen och saker som fanns djupare rotade i Mocambique som samhälle. Att stärka kvinnors rättigheter genom idrotten kunde, rätt hanterat, vara ett sätt att väcka medvetenhet och inspirera till förändring även på ett mer genomgripande plan.

– När jag pratade med folk runt fotbollen berättade de vilka svårigheter de stod inför och det var ofta dubbelsidigt. Det kunde gälla alltifrån att vissa flickor inte fick vara med i det lokala fotbollslaget för sina föräldrar, eftersom det inte ansågs passande, till att den bästa spelaren blivit gravid när hon var 13 år och därför tvingats sluta. Högst konkreta utmaningar för fotbollen – men självklart också för samhället, säger Andrén-Nyström.

Med idrotten som utgångspunkt blev det lättare – ibland till och med nödvändigt – att tackla tabubelagda ämnen som annars hade varit svårare att ta upp.

– Vissa saker var vi tvungna att lyfta upp till ytan och diskutera om vi inte ville att de skulle påverka resultaten. Sport har ju en ”sense of urgency” på det sättet. Lite som att: ”Nu får vi faktiskt lösa det här – annars kommer vi att förlora matchen på lördag”, säger Andrén-Nyström.

Och en annan del av arbetet var förstås att ställa den där frågan, för att lyfta upp fler unga kvinnor till att bli ledare?
– Rent krasst är det ju så att alla, eller i alla fall de allra flesta, som sitter på en ledande position gör det för att någon frågat dem: ”Vill du bli ledare här?” och så har de svarat ja. Det är likadant överallt: I näringslivet, inom fotbollen och i arbetslivets alla sektorer. Inom Futebol da Forca vet vi att många av dem som får frågan om att ta den sortens uppdrag typiskt sett är vita män. Men det betyder ju inte att bara vita män har ledarpotential. Jag är övertygad om att alla har den kraften inom sig. Men om vi inte vidgar den målgrupp som faktiskt får frågan kommer vi aldrig att åstadkomma en förändring.

Når 300 000 människor
Idag har Futebol dá força vuxit ut till att bli en interkontinental rörelse med verksamhet i både Afrika och Europa. Utöver Mocambique och Sverige pågår aktiviteter även på Åland och i den södra delen av Zambia. Sammanlagt består ”FDF” av 6000 aktiva fotbollsspelare och ledare, plus bortemot 300 000 människor som varje vecka tar del av workshops och utbildningar om bland annat tjejers rättigheter samt sexuell och reproduktiv hälsa.

Det långsiktiga målet, som Cecilia Andrén-Nyström beskriver det, är kort och gott – ”world domination”.

– Nej, men skämt åsido är det ju så att det vi jobbar med – att stärka tjejers rättigheter och möjligheter – behövs överallt. Så ur det perspektivet borde vi växa ordentligt i omfattning. Men ser man det ur en annan synvinkel vore det såklart mer önskvärt om vi inte behövdes alls, om våra budskap och kunskaper var så välintegrerade i befintliga strukturer att de inte behövde adderas utifrån. Men där är vi tyvärr inte idag.

Engagerad i Sverige United
Nu har Cecilia Andrén-Nyström hunnit fylla 24 år och flyttat hem till Sverige sedan länge. Tillsammans med sina medarbetare driver hon Futebol dá força från huvudkontoret i Stockholm och engagerar sig parallellt med det inom andra jämställdhets- och integrationsprojekt. Framöver tar hon exempelvis plats i stiftelsen Sverige United priskommitté, med uppdrag att varje år dela ut stipendier till olika eldsjälar inom idrotten. Priserna, som går under namnen Guldhanden, Silverhanden och Bronshanden, tilldelas individer eller föreningar som gjort utmärkande insatser för integration med fotbollen som verktyg.

I den rollen har Cecilia Andrén-Nyström stor nytta av sina tidigare erfarenheter.

– Det är inte en slump att Futebol dá força betyder ”Fotboll ger styrka”, för det kan den verkligen göra. Vi pratar om att fotbollen kan förändra världen, men det är ju självklart en liten förenkling av verkligheten. För egentligen är det inte fotbollen, utan ledarskapet, som åstadkommer själva förändringen. Så är det med integrationen också. Fotbollsplanen KAN vara en fantastisk mötesplats där gränser förflyttas, normer utmanas och människor kommer närmare varandra. Men det behöver ju inte vara så. Det sker inte per automatik. Utan aktivt arbete är fotboll bara fotboll.

Sverige United vill inspirera till just integration, vad är viktigt att tänka på för att lyckas med den ambitionen?
– Först och främst bör man ha klart för sig vad man menar med ordet integration. Jag gillar den kemiska definitionen: Att två beståndsdelar tillsammans bildar en bättre enhet. Om du använder fotbollen som ett aktivt verktyg för att med ett inkluderande ledarskap uppmuntra en sådan utveckling, då kan du komma långt. Men om du ser på integration som en envägsmekanism där de som kommer till Sverige, särskilt personer med mörkare hy, ska anpassa sig efter dem som bott här länge, då blir det svårare.

”Integration är mer än hudfärg”
En annan aspekt Andrén-Nyström lyfter fram är sättet olika faktorer samspelar med varandra. För att driva ett lyckat integrationsprojekt räcker det inte att titta på sådant som etnicitet och nationalitet, anser hon. Istället gäller det att vidga integrationsbegreppet till att rymma betydligt fler parametrar.

– Om vi tänker att samhällets olika grupper och delar ska fogas samman till någonting större och bättre kan vi inte bara ha med härkomst i vågskålen. Då handlar det om att ta hänsyn till attribut som religion, kultur, sexualitet, könstillhörighet, olika grad av funktion, sexuell läggning och klass. Det måste finnas en ömsesidig tolerans och förståelse kring allt detta. Ett inkluderande ledarskap. Integration är mer komplext än att peka på den med mörkare hy och säga: Du måste anpassa dig.

David B Larsson