Finalist till Guldhanden: Trotsade rasism med fotbollens hjälp

När Kungsbacka kommun öppnade flyktingboende i en herrgård vid havet blev vissa invånare upprörda. Christoffer Lööf  och Christian Darvas reagerade på den hätska stämningen genom att bjuda in till ett mer positivt sammanhang – fotbollen.

Det var i januari 2016 som Kungsbacka kommun meddelade att Onsala herrgård, en anrik gammal träbyggnad med utsikt mot Kungsbackafjorden, skulle omvandlas från konferensanläggning till asylboende. Reaktionerna lät inte vänta på sig och tonläget skruvades upp högt i diskussionerna.

En del personer anklagade politikerna för att slösa med skattemedel och ifrågasatte varför man inte valde en billigare lösning på en annan plats. Men kritiken tog sig också främlingsfientliga former. Inte minst via sociala medier spreds fördomar och rent rasistiska utspel mot det 30-tal ungdomar som skulle inhysas i herrgården.

– Det blev ett ramaskri, mer eller mindre. Väldigt mycket negativitet kom från folk runtomkring här på bygden, säger Christoffer Lööf som bor bara ett par hundra meter ifrån platsen där herrgården står.

Han var en av många som tog illa vid sig av det rådande debattklimatet. Kort efter att de nyanlända flyttat in till Onsala ”kärleksbombades” herrgården av ett hundratal lokalinvånare. Gruppen samlades för att klippa till hjärtan av pappersark, som de sedan fäste på fasaden och kompletterade med välkomsthälsningar på olika språk.

Christoffer Lööf valde en annan väg – nämligen genom idrotten.

– Det var min fru som kom på det. Hon sade: ”Men du som gammal spelare har ju bra kontakt med Onsala BK, ska du inte snacka ihop dig med föreningen och se om killarna på herrgården vill starta ett fotbollslag?” Och så fick det bli. När jag pejlade av intresset märkte jag att gensvaret blev enormt – nästan alla på boendet ville vara med. Det var väldigt häftigt att mötas av den entusiasmen, säger Lööf.

Även från stora delar av omgivningen togs projektet emot med öppna armar. Christoffer Lööf behövde bollar och utrustning till sitt nya lag och han använde Facebook för att be om hjälp. Egentligen var frågan mest riktad till den närmaste kretsen av vänner och bekanta, men inlägget tog skruv och nådde ut betydligt bredare än så.

– Jag tror att det fick ungefär 3000 gilla-markeringar och uppemot 1200 delningar. Det var massvis av folk som peppade oss och valde att skänka material så att vi kunde komma igång. En av dem var fotbollsspelaren Alexander Jeremejeff som spelar i Malmö FF idag. Han kommer från Kungsbacka ursprungligen och samlade in saker tillsammans med sina lagkamrater. En dag kom han hem till mig och ställde ner en stor sopsäck med skor och en annan säck med underställ och byxor på vardagsrumsgolvet. En väldigt fin gest som betydde mycket för oss i det läget, säger Christoffer Lööf.

Men den viktigaste resursen presenterade sig ändå i mänsklig gestalt. Hemma på sin kammare hade Onsalabon Christian Darvas, liksom Christoffer, upprörts av den hårda tonen gentemot flyktingboendet. Han ville göra någonting för att visa solidaritet, men vad?

– Jag satt och blev alltmer förbittrad för varje dag. Jag gillade inte situationen, men hade ändå inte kraft att dra igång ett eget initiativ. Då visade min flickvän vad Christoffer skrivit på Facebook och jag insåg direkt att det här var någonting för mig, säger Christian Narvas.

Varför då?
– Jag kände att jag var tvungen att göra någonting och fotbollen har alltid varit en del av mitt liv. Jag har spelat mycket själv och älskar att titta på matcher av olika slag. Så det var på sätt och vis givet. Jag hörde av mig till Christoffer och sade: ”Säg vad du behöver, jag kan göra allt som krävs för att vi ska få det här i rullning.”

Sedan dess är duon ett radarpar som gemensamt håller laget igång. De turas om att ha huvudansvaret vid veckans två träningspass och fungerar även som en länk gentemot den övriga delen av Onsala BK:s förening.

– Vår tanke är förstås att killarna hos oss ska kunna gå vidare till klubbens ordinarie miljö. Vi jobbar ju för att skapa integration och för att grabbarna ska komma in i samhället på bästa sätt. Och det gör de. Vi har ett bra utbyte med ett av de åldersspecifika lagen inom Onsala BK, säger Christoffer Lööf.

Den omtvistade herrgården då, hur har det gått med den? Jo, numera står huset tomt. Det som i vissa kretsar utmålats som ett lyxboende visade sig redan ett halvår efter öppnandet,  under sommaren 2016, vara någonting annat. Efter ett reportage i SVT:s Uppdrag Granskning uppdagades brister i såväl bemötandet av barnen som i personalens kompetens och omsättningen av anställda. Sedan IVO (Inspektionen för vård och omsorg) tittat närmare på ärendet sade Kungsbacka kommun upp avtalet med det företag som drivit herrgården på entreprenad.

Men trots att ungdomarna följaktligen omplacerats till andra platser fortsätter de att spela med Onsala BK. Fotbollslaget är en fast punkt i tillvaron och något de prioriterar i sin vardag, även om resvägen för vissa i truppen blivit ganska lång.

– Man inser att fotbollen är viktig för dem, men den är viktig för oss ledare också. Jag har varit tränare för andra lag som enbart bestått av killar födda i Sverige, och det här är någonting annat. Man får lite mer gensvar, lite mer kärlek, om jag ska vara ärlig. Det är fler ryggdunkar och glada utrop med ”hello coach!” varje gång man ses. Det är härligt att komma hem efter en träning alldeles upprymd och fylld med glädje, säger Christoffer Lööf.

David B Larsson