Ny rapport: idrott kan leda till integration

Kan idrott underlätta integrationsprocessen? Enligt en ny rapport av bland andra forskaren Karin Kittelman Flensner är svaret ja.

– Vi såg att idrotten gav dem en meningsfull fritid och ett konstruktivt socialt sammanhang, säger Karin Kittelmann Flensner i en intervju.

I föreningar runt om i landet jobbar man med att integrera människor i samhället genom idrott. Nu visar en ny rapport från forskarna Karin Kittelmann Flensner vid Högskolan Väst samt Peter Korp och Eva-Carin Lindgren vid Göteborgs Universitet, att tillvägagångssättet fungerar och ger positiva resultat. I studien Idrott som integrationsarena?- Agens, inkludering och interkulturella möten I barn- och ungdomsidrott (2017) undersöker de hur en idrottsverksamhet i Trollhättan utanför Göteborg arbetar för att inkludera ungdomar med invandrarbakgrund.

Syftet är bland annat att se hur en fotbollsförening arbetar med att motverka effekterna av social och ekonomisk segregation. Och effekterna är tydliga.

– Ungdomarna talar om området där de bor med stolthet, det förstärks i och med fotbollen. De gillar mångkulturen, olikheterna ser de på som en styrka. Föreningen har blivit ett positivt socialt sammanhang för ungdomarna, säger Karin Kittelmann Flensner.

I verksamheten i Trollhättan, där studien utförts, jobbar idrottsledarna bland annat med att bygga relationer till föräldrarna så att de känner sig trygga med att låta sina barn delta. Ledarna diskuterar frågor som rör jämställdhet med både ungdomar och föräldrar och betonar att alla, oavsett kön, ska vara lika välkomna i det svenska föreningslivet. I och med detta förändras synen på hur tjejer respektive killar förväntas uppträda och därmed blir fotbollen tillgänglig för fler.

–  Vi har sett att ledarna fungerar som en brygga in i samhället även för föräldrarna. Tränarna blir personer att ringa och lita på, de fyller en social funktion även för folk som inte deltar på träningarna, säger Karin Kittelmann Flensner.

Studien slår dock fast att idrotten i sig per automatik inte leder till social inkludering. Det krävs någon form av organisatorisk del och orsaken till att Trollhättan lyckats är att ledarna medvetet arbetar för en miljö som inkluderar alla oberoende av kön, ursprung, färdigheter och ambitionsnivå.

– Verksamheten i Trollhättan bedriver ett ideellt arbete och drivs av ambitionen att folk ska kunna mötas. De vill fånga upp folk som tycker att det är kul. Ett tag var det en diskussion om huruvida man behövde vara ombytt eller inte under träningarna men de kom fram till att det är bättre att ungdomarna inkluderas och får vara närvarande istället för att begränsas av behov av träningskläder, säger Karin Kittelmann Flensner.  

Syftet med verksamheten i Trollhättan är enligt studien att erbjuda barn och unga mötesplatser och underlätta deras deltagande i föreningslivet. Man tänker sig att det bidrar till att de får kunskaper och erfarenheter som är värdefulla för dem som både individer och samhällsmedborgare. Forskarna ser att ledarna har en tro på ungdomarna. Individen sätts i centrum, de unga blir sedda och får stöd av idrottsledare både i och utanför idrotten.

– Det är en mötesplats för ungdomarna. Ledarna tar diskussioner med dem och fungerar som en inspiration. Ungdomarna pratar mycket om relationerna de har till varandra och till ledarna. Tränarna jobbar mycket på detta och “bondar” med barnen, ger dem ett socialt sammanhang där de lär känna varann. De äldre ungdomarna vi pratat med har förmedlat att det ideella engagemanget i föreningen skapar positiva ringar på vattnet som får andra att bli inspirerade och också vilja engagera sig, säger Karin Kittelmann Flensner.

Ungdomarna talar under intervjuer och observationer som forskarna utfört, om att föreningen ger dem en meningsfull fritid, främst sett till de sociala aspekterna, men också för att de tycker att idrott är roligt. Att barn och unga får en chans att möta sina vänner och skapa goda relationer bidrar till en känsla av meningsfullhet. Samtidigt kan föreningar i civilsamhället inte göra allt, enligt studien krävs också att politiken gör sitt. Ett samhälle består av individer och därför behöver man arbeta på såväl individ- som samhällsnivå.

– Eldsjälarna gör ett väldigt bra och nödvändigt arbete, samtidigt behöver de hjälp på traven. Engagemanget som finns i civilsamhället behövs men vi märkte att det var svårt för eldsjälarna att sätta gränser för var deras ansvar började och slutade. vi behöver ha politisk hjälp också. Eldsjälarna är jättebra men vi kan inte bränna ut dem, säger Karin Kittelmann Flensner.

Vill ni läsa mer? Den fullständiga rapporten finner ni här: https://www.hv.se/globalassets/idrott-som-integrationsarena-kortrapport.pdf

Maja Elfving