Forssa BK – Klubben med spelregler för att alla ska kunna vara med

Covid-19 har påverkat många människor, arbetsplatser, och aktiviteter negativt, inte minst idrottsföreningar. Forssa BK i Borlänge går dock mot strömmen. Föreningen har haft fler aktiviteter än någonsin detta år: “Vår målgrupp är beroende av bra fritidsaktiviteter, en meningsfull sysselsättning. Annars håller man på med andra grejer. Bättre att de umgås utspridda på en fotbollsplan, än nära varandra inomhus”, säger Johan Gustafsson, föreningsutvecklare i Forssa BK. 

Det är en munter Johan Gustafsson som svarar i telefonen när jag ringer upp en grå eftermiddag. Med det omfattande ideella arbetet som han och många andra utför i Forssa BK, hade man kunnat vänta sig en mer utarbetad inställning, men det är med full energi som arbetet i föreningen bedrivs. För att möjliggöra deltagande i klubben för så många som möjligt är föreningens aktiviteter helt avgiftsfria upp till 15 år, vilket innebär mycket jobb för eldsjälarna som jobbar ideellt för att driva Forssa BK framåt. Det finns heller inga lagkassor och inga krav på lottförsäljning eller liknande. Alla intäkter går till föreningen, lagen får stöd efter behov, allt för att desto fler ungdomar ska få ta del i verksamheten. Med många och kontinuerliga träningar och andra event hoppas man att föreningen ska kunna bli en långsiktig trygg punkt för ungdomar, specifikt för de ungdomar som bor i mer utsatta områden, med generellt låg idrottsaktivitet. 

Vikten av det avgiftsfria deltagandet hör också ihop med klubbens nya stora tjejsatsning. I idrottssvaga områden i och runt Borlänge, dit Forssa BK riktar sig, håller tjejer nämligen sällan på med sporter. Detta kan vara på grund av höga avgifter, förväntningar på att flickor ska utföra hushållsarbeten, eller andra hinder.

“Många andra föreningar är beroende av att föräldrar är delaktiga, på träningar eller vid försäljningar. Vi har valt att driva klubben med hjälp från andra, för att det inte ska stå och falla på föräldrarna. Det är självklart kul att vi ser ett ökat stöd till tjejerna från deras nära och kära, och att syskon ibland väljer att gå med i verksamheten när de ser hur kul deras systrar har på planen, men vi vill samtidigt inte bli beroende av det stödet” säger Johan. 

Istället väljer föreningen att lägga sitt krut på externa volontärer och samarbetspartners. Förhoppningen är att bredda dessa kontakter för att skapa en trygghet i att Forssa BKs satsningar är långsiktiga. Långsiktigheten är nämligen central: “Forssa BK jobbar mycket i projekttrötta områden, där en ekonomisk satsning på aktiviteter för ungdomar ofta rinner ut i sanden efter ett halvår. Detta innebär ju en brist på trygghet. Vår förening hoppas istället på att göra skillnad på riktigt för våra deltagare, med ett långsiktigt tänk och kontinuerliga aktiviteter, för att föreningen ska motverka att ungdomar i utsatta områden hamnar på glid. Vi måste se till att de som bara har en fritidssysselsättning har möjlighet att utöva den året runt, och det kan vi göra genom just en avgiftsfri, långsiktig träning utan större säsongsuppehåll” menar Johan.

Tjejsatsningen i föreningen har återupptagits detta år, efter några år på is. Trots nyuppstarten har Forssa BK upplevt stort deltagande bland tjejer, från 4-6 år till tjejer i övre tonåren. Detta medför ett behov av att utöka satsningen till den dubbla nästa år, för att alla ska kunna delta. Föreningens killverksamhet går längre tillbaka, och där börjar de se hur integrationen både ökar, men också går ned i åldrarna. Förhoppningen är att denna trend också ska bli mer utbredd i tjejernas verksamheter. Just nu ligger dock fokus på inkludering: “Vi tror att nyckeln till integration är att sätta spelregler så alla kan vara med, därför har vi inga avgifter, och sätter endast krav på att deltagarna kommer i tid, och håller god ton. Vår uppgift är fotboll, och alla som vill ska få vara med och spela. Oavsett vilka de är, ska de få komma och spela hos oss”. 

Sverige United vill välkomna Forssa BK till vår föreningsfamilj! Tack för ert fantastiska arbete. 

Text: Maja Elfving

Foto: Rolf Vilhelmsson