Integrationsprojektet tog skruv – nu bygger Tomelilla om arenan
29 september 2016
Det började som spontanfotboll för ungdomar med olika bakgrund i Tomelilla. Men integrationsprojektet växte – och banar väg för en bättre arena på orten.
– Alla inser att vi behöver satsa på det här, säger initiativtagaren Mikael Björk.
Precis efter årsskiftet till 2016 drog Tomelilla IF igång projektet ”Fotboll för ALLA”. Klubben hade märkt av ett stort fotbollsintresse bland många av de nyanlända som kommit till orten på senare tid, men det var inte alldeles enkelt att hitta platser i division 3-föreningens befintliga lag åt allihop.
Vissa av ungdomarna hade visserligen stor fotbollsvana sedan tidigare och kunde friktionsfritt glida in i den ordinarie verksamheten, men för andra var mötet med organiserad idrott någonting helt nytt. Och så fanns där en språkbarriär som försvårade kommunikationen på exempelvis träningar och i andra sammanhang.
Tomelilla IF ville gärna vara inkluderande och skapa mångfald – men då gällde det att tänka nytt. Och det blev Mikael Björk som tog tag i saken. Under sina många år som ledare och styrelseledamot i föreningen hade han kommit i kontakt med mängder av ungdomar som av olika skäl valt att sluta med fotbollen. Ofta i tonåren när gallringen började bli hårdare och satsningen mer målinriktad och seriös.
Mikael Björk var säker på att många av dessa ungdomar skulle kunna lockas tillbaka till gräsplanerna, om det skedde under mer kravlösa former. Där syftet mer handlade om att spela tillsammans och ha kul än att försöka vinna matcher och cuper till varje pris.
– Det var min tanke från början, att dra igång någonting som skulle kunna ge en nytändning för killar och tjejer som fallit bort tidigare men också fungera som en bra introduktion till fotbollen för nyanlända och asylsökande. Och samtidigt locka spelare som kanske aldrig ens testat fotboll. Ett forum för alla ungdomar här i Tomelilla helt enkelt, säger Mikael Björk.
Stiftelsen Sverige United fick höra talas om projektet på ett relativt tidigt stadium och bestämde sig i juni för att bevilja ett bidrag till utrustning och material. Bollar, västar och koner som behövdes för att strukturera upp verksamheten. Nu har några månader passerat sedan dess, och Mikael Björk kan blicka tillbaka på en lyckad uppstartsfas.
– Man kan väl konstatera att det blivit exakt så som vi hoppades: Det vill säga jättekul. Vi har konsekvent hållit i två träningar per vecka och inte vid något tillfälle har det dykt upp färre än 15 spelare. Men vi brukar vara ungefär 20-25. Vi är kort och gott väldigt nöjda, säger han.
Vad har varit allra roligast?
– Glädjen, utan tvekan. Jag har själv en bakgrund som elitidrottare och vet att ett träningspass kan handla om att fokusera och prestera. Det behöver inte vara dåligt, sådant har också sin plats. Men den stämning vi har är helt fantastisk. Som ledare känner jag att jag får så otroligt mycket tillbaka. Alla spelare, varenda en, kommer fram och hälsar på en med en kram eller en high-five. Det är lustfyllt med många skratt och en härlig respekt mellan alla inblandade. Det har blivit en fullträff, helt enkelt.
Ni hade som målsättning att locka till er ungdomar med olika härkomst och bakgrund, hur har det gått?
– På det stora hela väldigt bra. Vi kämpar fortfarande med att få hit fler tjejer, men i övrigt tycker vi att vi klarat det vi föresatte oss att göra. För varje träning når vi ut till fler personer som kommer härifrån trakten och det har bidragit till en väldigt fin blandning med många glada möten. Vi märker ju att fotbollen är ett effektivt verktyg just för att föra människor samman, även om de annars har ganska få beröringspunkter i vardagen.
Har ni lyckats slussa några spelare som vill satsa lite hårdare vidare in i er ordinarie verksamhet?
– Totalt sett rör det sig nog om ett 15-tal individer, som tagit klivet från vår spontanfotboll till andra lag inom Tomelilla IF och till andra klubbar. Det är skithäftigt att se och en av de största belöningarna med att driva det här projektet.
Vad kan ”Fotboll för ALLA” leda till på längre sikt?
– Det kan leda riktigt, riktigt långt. Tomelilla IF fyller hundra år under 2017, och fram till jubileet arbetar vi med att få till en ombyggnation av vår idrottsplats där vi bland annat utökar med ytterligare en gräsplan utöver de faciliteter vi redan har. Och så planeras kiosker, läktare och en hel del annat som kan ge oss ett jättelyft. Där är integrationsarbetet en nyckel, inte minst när det gäller finansieringen.
Hur då?
– Vi har upplevt att många av de tänkbara investerarna haft den frågan högt upp på agendan. Innan de stöttar oss med detta vill de veta: ”Okej, men hur jobbar ni med integration?” Den frågan har varit helt central. Så på det sättet är det här arbetet redan en naturlig och nödvändig del av föreningen. Och jag tror också att när detta väl genomförs och vi får spelplatser som ligger sida vid sida, då kan ”Fotboll för ALLA” ta ännu mer skruv. Vi har verkligen framtidstro. Vi är ”på G”, kan man säga.
Vilka svårigheter har ni stött på kring integrationsprojektet?
– Det mesta har gått väldigt smidigt, men det är klart att mycket är nytt även för oss. En sak där man kan behöva vara pedagogisk är om det kommer en förälder till någon annan ungdom inom föreningen och undrar varför det inte är gratis för hans eller hennes son att spela i ett av våra organiserade lag. Spontanfotbollen erbjuder vi ju kostnadsfritt. Då gäller det att förklara att alla, även de som redan tränar tre eller fyra gånger per vecka, är varmt välkomna till ”Fotboll för ALLA”. Det är ju själva grundidén, med öppenhet och inkludering.