Långläsning: Läxläsning intill europaproffsdrömmen

5 oktober 2017

Naki Hadaf märkte att killarna i Lunds SK behövde extra stöd för att hänga med i skolarbetet. Därför förenade han idrott och skola genom att starta läxhjälpsträffar i samband med fotbollsträningarna.

Smörlyckans idrottsplats. Kids i blå overaller gör slut på sin sista energi genom att brottas så att konstgräsets rågummipluppar svärmar i luften. Samtidigt, på andra planhalvan, värmer klubbens damlag upp. I klubbhuset pågår överläggning mellan Naki Hadaf och klubbens ordföranden Ola Jonsson. Huvudplanen har blivit dubbelbokad och juniorlagets träning måste flyttas till en annan plan.


Naki Hadaf och Ola Jonsson får båda ta mycket administrativt ansvar i Lunds SK.

På en av klubbhusets väggar hänger den forne Lund SK-spelaren Behrang Safaris tröja från utlandssejouren i schweiziska storklubben FC Basel. Med hjälp av vidareförsäljningsklausuler har klubben fått in en del pengar tack vare Safari, som bland annat investerats i ett nytt tak till föreningslokalen, berättar Naki Hadaf när han visar runt i klubblokalen. På dagarna jobbar trettioårige Naki som gymnasielärare efter att ha tagit uppehåll från sin juristutbildning. Samtidigt som han började med det nya lärarjobbet var han involverad i Lunds SK:s juniorlag, som lagledare. Han insåg snabbt att hans lärarkunskaper kunde göra nytta för spelarna i laget.

– Med tanke på att vi har sju-åtta ensamkommande flyktingbarn i laget så kände vi ledare att behovet för läxhjälp fanns, för att de ska kunna komma in i samhället på ett rättvist sätt. Jag har själv utländsk bakgrund och vet hur viktigt det är med utbildning för att kunna komma in och delta i samhället.

Som treåring kom Naki till Sverige från Afghanistan. Eftersom hans föräldrar är från olika delar av landet behärskar han både de två dominerande språken i Afghanistan: dari och pashto. För många av spelarna från Afghanistan är det en trygghet att kunna använda sitt modersmål när svenskan inte räcker till, det tycker också femtonårige Hossein Nazeri, som är flitig besökare på läxhjälpsträffarna. Först menar Hossein att det går ”perfekt”, på frågan om hur det går i skolan. Men samtidigt besöker han läxhjälpen som Naki anordnar två gånger i veckan. Sambandet kräver en förklaring.

– Okej… Det går inte utan läxhjälpen… Jag behöver hjälp med språk. Svenska och engelska. Men annars går det bra, säger Hossein och ler stort.

Nu anordnas läxhjälpsträffar varje tisdag och torsdag. Senast två dagar innan varje tillfälle måste spelarna anmäla sig och läxhjälpen sker i klubblokalen.

– Målet är att kunna ta hit lärare utifrån så att vi kan få lite avlastning. Men nu med pengarna från Sverige United tänker vi åtminstone försöka ordna fram lite fika i samband med läxhjälpen, för att göra det mer attraktivt. Det är just det här spannet mellan skola och träning som killarna behöver få i sig lite mat för att orka med, säger Naki.


Hossein Nazeri (längst till höger) tillsammans med tränare Remy Tchicomba (mitten) och Albin Johannesson.

Lunds SK är klubben för alla. Smörlyckans placering i norra Lund har gjort klubben till det givna valet för ungdomar som bor i miljonprogramsstadsdelen Norra Fäladen, vilket hjälpt till att bygga den mångkulturella identiteten. Därför föll det naturligt att ta emot nyanlända till ett juniorlag under hösten 2015. Och nu, snart två år senare, består laget av både nyanlända och infödda svenskar. De flesta är födda strax efter millennieskiftet och går fortfarande i grundskolan.

Kvällens träning, som precis startat om på en ny plan efter dubbelbokningsfadäsen, har rivigt tempo. Passningarna är distinkta och kraven stränga – om någon gör fel eller om en spelövning saknar taktiska skiftningar, stannar tränare James Andersson upp för att instruera. Det högt ställda kraven är utställda av både tränare och spelare, och varje vecka ställs de mot kvalificerat motstånd, som alltid är några år äldre och starkare. Men laget har en långsiktig målbild som löper över ytterligare tre år, med visionen att kunna konkurrera i högre divisioner när spelarna vuxit sig tillräckligt starka fysiskt och mentalt.

– Målet är att följa dem hela vägen till studenten. Vi har ett gäng som är väldigt seriösa med det här, som vill utvecklas, säger Naki medan han övervakar träningen från sidlinjen.

I vinter väntar den stora höjdpunkten. Skånecupen, som brukar kallas för Malmö FF:s scoutturnering, spelas i slutet av december. Det är en möjlighet för spelarna att visa upp sig och om medvinden finns där – en chans att bli en del av Malmö FF:s välsmorda organisation. Även om Malmö FF är den högtflygande drömmen finns mer progressiva utvecklingsmöjligheter på armlängds avstånd. Förra hösten var två spelare och tränade med Landskronas juniorlag. Och i den egna klubben, vars seniorlag spelar i division 3, får spelare från juniorlaget vara med och matcha. En av dem är lagkaptenen, femtonårige Ali Al-Sultani:

– Det är klart det är tufft att köra med seniorlaget. Man är van att vara bland de större men när man kommer upp en nivå går det snabbare och killarna är starkare. Men drömmen är såklart att bli proffs i Europa. Mitt favoritlag är Manchester United, jag tycker om Antonio Valencia väldigt mycket, säger Ali.


Ali Al-Sultani och Naki. Ali missade dagens träning eftersom han dömde en pojklagsmatch.

Europaproffsdrömmen svävar över laget, uppburet av ett sådant självförtroende bara tonåringar kan ha. Men intill drömmen vilar också en ödmjukhet. Det kaxiga är bemängt med ett logiskt resonerande, en förståelse för att skolarbetet måste fungera för att livet ska flyta på som vanligt. Ali Al-Sultani har fått mycket hjälp genom läxläsningen.

– Jag hade lite jobbigt med spanskan, men så kom jag hit på läxläsningen i samband med träningarna. Det har hjälpt mig jättemycket. Det jag var lite sämre på i skolan tog jag med mig hit, spanska och matte framför allt, och nu går det bättre.

Och ska man bli proffs i Europa är det inte otänkbart att man förr eller senare får nytta av det spanska språket. Eller, för all del, om man ska be ecuadorianen Antonio Valencia om en autograf. För Naki Hadaf fortsätter arbetet med laget: boka bussar till bortamatcher, hämta upp spelare på HVB-boenden innan träningar och inte minst – hjälpa killarna med läxor. Statistiskt finns det trots allt bara en mikroskopisk chans att någon av spelarna i laget kommer att få sin tröja upphängd i klubbhuset jämte Behrang Safaris. Fotbollsproffs eller inte – det är bäst att gardera sina drömmar.

Jesper Spanne