Sagan om Parkalompolo IK och eldsjälen Börje, 81

När vi hörde talas om Parkalompolo IK kunde vi först bara titta misstroget på varandra. Hur var detta ens möjligt? Styrelseledamoten Kenneth Axelsson blev den som bröt tystnaden:
– Den här historien är så häftig att vi bara måste berätta den för fler.

Ungefär en gång i månaden träffas vi som jobbar för Sverige United och går igenom bidragsansökningar från olika delar av landet. Vi stöttar föreningar där fotbollen används för att skapa möten mellan människor med olika bakgrund – som ett verktyg för integration. Och självklart njuter vi av uppgiften. Det finns så många eldsjälar där ute, så många ledare som lägger tid och energi på att skapa förutsättningar för att andra ska utvecklas och må bra.

Men även om vi är vana vid att läsa om alla dessa positiva exempel händer det förstås att även vi blir överraskade. Med jämna mellanrum dyker en verksamhet upp som lyser klarare än sin omgivning och får oss att haja till där vi sitter.

Precis så var det den där försommardagen 2017. Parkalompolo IK, alltså. Vi granskade pappret framför oss och gick återigen igenom vad tränaren Robert Unga hade skrivit, hur han målade upp bilden av en fotbollsklubb som enligt all vedertagen logik egentligen borde ha gått under för länge sedan, men som med envisheten hos en fjällbjörk trotsade sina yttre förutsättningar och faktiskt blomstrade där uppe i norr.

Robert Unga förklarade att själva byn, Parkalompolo med sina 26 bofasta invånare, låg ensligt belägen 17 mil från Kiruna. Framtidsutsikterna var små och sedan lång tid tillbaka hade bygdens ungdomar sökt sig vidare till större städer för att arbeta och studera.

”Jag skulle tro att medelåldern hos dem som bor kvar ligger kring 70 år”, konstaterade Unga i sitt brev.

Men ändå kunde ”Starka Parka”, som föreningen kallas, mönstra ett framgångsrikt lag i den lokala division 5-serien. Och anledningen var enkel. Istället för att snöra av sig skorna och låta Palovallen, Sveriges nordligaste gräsplan, växa igen hade ortsborna bestämt sig för att kämpa. Med öppenhet som metod hade man vänt sig till nyanlända i regionen och tillsammans med flyktingar från Mellanöstern och Afrika gjutit nytt hopp både i lokalsamhället och klubben.

Nu stod Parkalompolo IK inför en ny vår med hemmamatcher som lockade fler än 80 åskådare – nästan fyra gånger fler än antalet mantalsskrivna på bygden. Ett resultat av envetna insatser från många händer och fötter, där nyanlända och etablerade svenskar slöt upp för att bygga något nytt och varaktigt.

”Och så har vi Börje förstås, vår assisterande tränare. Han är en riktig profil och har varit Parka trogen i mer än 60 år”, skrev Robert Unga.

Snart stod det klart att Börje Andersson-Junkka, 81, var värd en hyllning i sig. Veteranen som aldrig missade en träning och som hade för vana att bjuda motståndarlagen på renköttssoppa när de kom på besök till Palovallen. Börje som fått dispens av fotbollförbundet att lämna den vanligtvis så inrutade tekniska zonen och springa längs sidlinjen 90 minuter i sträck, påhejande sina grabbar i ”Starka Parka”.

Med alla dessa fakta på bordet var beslutet förstås enkelt för Sverige United. Med varm hand beviljade vi ett bidrag så att föreningen kunde köpa nya fina matchdräkter att använda i sin resa uppåt genom seriesystemet. Och vi noterade med glädje att sagan om Parkalompolo IK började ta skruv på allvar. Den plockades upp av lokaltidningarna i Norrbotten, för att därefter bli föremål för ett mycket fint reportage av SVT-journalisten Joel Segerdahl under vinjetten Sverigeresan.

Kring Börje Andersson-Junkka fortsatte uppmärksamheten att växa och med sin lättförståeliga fotbollsfilosofi – ”inga långa bollar, gubbar!” – blev han en uppskattad gäst hos Filip och Fredrik i programmet ”Breaking News” i Kanal 5. Och till sist kröntes alltsammans med en riktig styrkedemonstration. På måndagskvällen hyllades Börje inför miljonpublik vid Idrottsgalan i SVT och vi på Sverige United kan inte göra annat än att applådera.

Vi känner en sådan stolthet och glädje när fotbollens trotjänare och eldsjälar får sitt rättmätiga erkännande. När åratal av självuppoffrande slit belönar sig och den som vanligtvis står bakom kulisserna för en stund får kliva fram i rampljuset. Tack till Parkalompolo IK för att vi fått följa er framfart – och stort grattis till Börje för ett välförtjänt pris!

 David B Larsson