Sverige United stöttar Bergnäsets AIK: ”Man får så mycket tillbaka”
17 juli 2017Fotbollstränaren Petter Larsson engagerade sig i ett integrationslag för att hjälpa ensamkommande ungdomar. Då fick han själv en nytändning.
– Man får så mycket tillbaka – fler borde ge det en chans, säger han.
När man pratar om integration genom lagidrotten, och kanske i synnerhet fotbollen, brukar samtalet kretsa kring nyttoaspekterna för de nyanlända. Många klubbar vänder sig till asylboenden och HVB-hem för att ge tjejer och killar därifrån ett första möte med svenskt föreningsliv. En chans att lära sig språket, bygga upp ett nätverk och få nya vänner. Att komma in i samhället. Men varje mynt har som bekant två sidor, vilket ibland glöms bort i diskussionen.
Så var det för Petter Larsson, 33, när han tackade ja till en ledarroll i Bergnäsets AIK från Luleå, och dess nystartade division 5-lag. Larsson har själv en spelarbakgrund och såg möjligheten att dela med sig av sina erfarenheter till ungdomar utan större vana av organiserad idrott.
Och så blev det – men inte bara. Petter Larsson märkte snart att det nya uppdraget tillsammans med tränarkollegorna Mustafa Sharif, Hasse Larsson och lagledaren Peter Sundqvist gav mer energi än det tog.
– När jag hoppade på var det med en försiktig inställning. Jag sade: ”Okej, vi testar att köra en säsong till att börja med. Sedan får vi se hur det blir och utvärdera inför fortsättningen.” Jag visste ju inte hur roligt det faktiskt skulle vara, säger Larsson.
Under sin egen tid som aktiv hade han fotbollen som ett stort fritidsintresse, men det fanns också en ständigt närvarande nerv. En vilja att utvecklas och att nå så högt som möjligt i seriesystemet. Petter Larsson satsade hårt från ungdomsåren och blev så småningom en duktig spelare även på seniornivå. Det var en rolig resa, som samtidigt kantades av hård konkurrens och tävlingsinriktning.
– Klart att det fanns en press och att den kändes. Därför är det kanske extra givande för mig att arbeta med en annan sida av fotbollen idag. I Bergnäsets AIK har vi inga resultatkrav i den bemärkelsen. Visst vill vi vinna matcher, men det är lika viktigt med sociala värden och att trivas tillsammans. Alla ska få vara med hos oss. Vi har plockat bort pressen – och kvar finns bara det bästa med fotbollen. Gemenskapen, lagkänslan, tillfredsställelsen i att bygga något tillsammans. Och har man kul ihop brukar poängen trilla in också, säger Larsson.
Kunde du själv sakna den där genuina glädjen som spelare?
– Så var det absolut ibland. Visst fanns det stunder som var tunga, när man tappade gnistan. Att bli petad och hamna på bänken är ju inte så skoj när man kämpar så hårt för någonting. Om jag blickar tillbaka hade jag nog mina finaste ögonblick de gånger jag var med i något B-lag och satt och surrade med polarna i bussen på väg till en bortamatch. Just den där kärnan av lagidrotten som jag får uppleva idag också.
En annan förklaring till att Bergnäsets AIK lyckats så bra med sin integrationssatsning är förmodligen mixen i spelartruppen. Som många andra föreningar i Luleåtrakten har fotbollen emellanåt svårigheter att behålla sina största talanger. Skälet stavas ishockey, som också är en stor sport och som lockar många juniorer just som de är redo för klivet till A-lagsnivå.
– Det blir en vattendelare när man är i 16-17-årsåldern här uppe. Och för Bergnäset föll det sig så att vi tappade en grupp spelare för ett par säsonger sedan. Samtidigt etablerades ett flertal asylboenden i trakten och klubben kunde rekrytera därifrån. Det har gjort att vi idag har en stomme av etablerade svenskar som välkomnat killar från länder som Afghanistan, Syrien, Somalia och Eritrea. Just den där blandningen har varit viktig för oss, säger Petter Larsson.
På vilket sätt då?
– Dels är det förstås bra ur integrationssynpunkt. Vi pratar svenska på träningar och matcher och dessutom knyter vi an till killarnas vardag på ett bra sätt. Ofta går de i samma skola, men har inte haft några gemensamma kontaktytor tidigare. Nu lär de känna varandra genom fotbollen och sedan fortsätter umgänget utanför. Dels tycker jag att vi har en väldigt fin öppenhet. När det kommer nya spelare bjuds de in med öppna armar och hittar sin plats snabbt. Det finns inget ”vi och de”, utan alla är med på lika villkor. Som tränare är det klart att man blir stolt när man ser det.
Just sammanhållningen har hjälpt Bergnäsets AIK att odla en positiv kultur både i omklädningsrummet och ute på planen. Till en början var vissa av de nyanlända oförberedda på vilka ramar och normer som gäller i svenskt föreningsliv. En del killar dök upp för sent till träningarna och kvaliteten blev lidande. Men med tiden har Petter Larsson sett en tydlig förändring även där.
– Det är inte så att vi ledare – jag, Mustafa, Hasse och Peter – kommer med några moraliska pekpinnar, utan vi inriktar oss på själva fotbollen. Men grabbarna märker ju hur de andra i laget agerar och börjar följa de oskrivna regler som finns. Nu är alla på plats en kvart före utsatt tid så att vi kommer ombytta och klara när vi får tillgång till gräset. Det är sådana där små, små saker som gör en glad. Spelarna växer med ansvar och det är något de har nytta av i övriga livet. När de börjar jobba till exempel.
Vad skulle du säga till någon som funderar på att dra igång ett liknande projekt som det ni har i Bergnäset?
– Sätt igång bara, det går mycket lättare än man tror. Med små medel kan man göra en väldigt stor skillnad. Vi är tre tränare och en lagledare och jag kan lova dig att om du har en förening med hundra medlemmar finns det garanterat en åtminstone en handfull som är beredda att dra det här lasset. Det är värt det – för man får så mycket tillbaka.
Sverige United imponeras av Bergnäset AIK:s fina arbete, och vill gärna bidra på ett litet hörn för att satsningen ska flyta på så bra som möjligt. Till hösten stöttar vi föreningen med ett anslag som ska gå till enhetliga match- och träningskläder, så att alla spelare känner sig inkluderade på lika villkor. Tack Petter Larsson, Mustafa Sharif, Hasse Larsson och Peter Sundqvist för era viktiga insatser!
David B Larsson