”Vi får inte missa damen i kiosken – hon kan vara viktigast av alla”
28 juni 2016
”Fotbollens stora eldsjälar behöver inte vara personerna som syns och hörs mest. Bakom de starkaste ledarna finns ofta trotjänare vars viktiga insatser sällan uppmärksammas. Det är dem vi ska hitta nu. Vårt uppdrag blir att lyfta på varje sten så att vi inte missar den där gamla damen i kiosken, hon som egentligen kanske är viktigast i hela föreningen.”
Anders Bengtsson, ordförande i Sverige Uniteds priskommitté
Den nybildade stiftelsen Sverige United arbetar för integration genom fotbollen och journalisten Anders Bengtsson har en viktig roll hos oss. Som ordförande för vår priskommitté ska han leda arbetet med att dela ut stipendierna Guldhanden, Silverhanden och Bronshanden, tre priser som återkommande tilldelas ”Årets Förenare” inom svensk fotboll. För att resultatet ska bli så rättvist som möjligt gäller det självklart att vara noggrann i urvalet. Metodisk. Anders Bengtsson jämför processen med det journalistiska grundarbetet på tidningen Offside, där han är verksam som chefredaktör och ansvarig utgivare.
– På vår redaktion har vi vänt på det gamla talesättet om att man inte ska ”gå över ån efter vatten”, och sagt att det ska man visst om man kan. Ofta upptäcker man inte det mest intressanta vid en första anblick, utan man kan behöva vrida och vända på sina perspektiv och frågeställningar först. Det är inte alltid så, men ibland är det definitivt så, säger Bengtsson.
Hur applicerar du det synsättet på arbetet med Sverige United?
– Jag föreställer mig att vi kommer att få in många nomineringar som gäller ”den starke ledaren” inom en förening. Den där tränaren eller ordföranden som tar mycket plats och ofta hamnar i centrum. Men det kan ju finnas många andra som också gör fina insatser för integration, lite mer i det tysta. Då är det upp till oss att titta närmare och fundera ett varv till. Vi vill ju inte missa materialaren, eller den gamla damen i kiosken, som kanske är den ungdomarna faktiskt lyssnar på och anförtror sig åt i sin vardag. Personer som sällan syns men som betyder mycket för många.
Sverige Uniteds syfte är att verka för integration genom fotbollen. Har du själv sett några sådana lyckade exempel i ditt jobb som journalist?
– Absolut, många gånger. Särskilt när man rör sig bland de ideella krafterna i miljöer utanför allsvenskan och superettan. En händelse jag tänker på direkt är när vi för ett par år sedan skrev ett reportage om lilla Baskemölla IF i Skåne. Då var föreningen i det närmaste utrotningshotad eftersom den inte hade tillräckligt många spelare. Men så fanns det en pigg ledare som kontaktade ett lokalt asylboende med ensamkommande flyktingar från Afghanistan och bjöd in dem till att vara med i laget. Inledningsvis var många inom Baskemölla IF tyvärr negativt inställda och vissa uttryckte sig främlingsfientligt: ”Varför ska vi spela med de där invandrarna för?”. Det fanns en utbredd skepsis.
Men sedan hände något?
– Ja, precis. Saken var ju den att många som haft fördomar kanske inte ens hade pratat med någon av de ensamkommande tidigare. Men när man väl kommit varandra närmare och blivit kompisar ändrades bilden man byggt upp i grunden. Man insåg att killarna från asylboendet var helt vanliga människor, lagkompisar. Och den typen av berättelser tror jag är ganska vanlig i föreningssverige. Det finns väldigt många eldsjälar som lägger ned otroligt många timmar på att skapa möten av det här slaget. Nu har vi fått en möjlighet att lyfta dem, vilket känns väldigt kul och spännande.